Boom boom boom
Jag kan uppenbarligen inte hålla igång den här bloggen. I try and i try. Hursom det är typ tio månader sen jag skrev och under den tiden har jag och Weal hunnit bli med barn och efter lång väntan äntligen fått pussa och krama vår fina Saga. Den 14/7 valde hon att komma ut, två dagar innan beräknad förossning. Men eftersom jag var sjukligt trött på att vanka hit och dit med mina massa extra kilon blev jag ganska tacksam. Livet med en ny liten människa är helt otroligt. Jag funderade mycket på hur det skulle bli när jag var pregno och ärligt talat målade jag upp en ganska neggig bild av föräldraskapet och så vidare. Var övertygad om att vi skulle få en liten kolikbebbe och att jag skulle få förlossningsdeppression. Var nog egentligen skitskraj att jag inte skulle klara allt. Men förutom de första två veckorna med Saga (jag var helt övertygad att om jag inte tittade på henne när hon sov skulle hon sluta andas, så det resulterade i två veckor utan sömn. Överhuvudtaget.) så har allt gått så sjukt bra. Hon är världens finaste bebis och jag drunknar i kärlek. Weal är en riktig pappasucker och jag är så jävla glad att han är här. Det finns ingen jag skulle ha gjort en så galen grej som att skaffa barn med än just Weal.
No ones want to
Vi har dragit av våra låtar nu, det var kul och för en gångs skull jävligt tajt. Sjukligt jobbigt att sjunga bara, men det funkade i alla fall. Blir så amazed varje gång Katta sjunger. Det är galet. Den rösten alltså. Gå in på die kinkies myspace och njut. Fast rekommenderar dock att du tar dig till en spelning och lyssnar live. Zpleeeeeeendid.
Weal går i alla fall hem hos släkten. Det är roligt. Dom höjer honom till skyarna och säger att han är sååååå himla trevlig och så himla duktig på svenska. Jaja, tänker jag, så jävla trevlig var han inte igår när han körde surmaraton. Men mitt kalla hjärta smälter i alla fall, och även om det egentligen spelar någon roll så är det skönt att han har fått okej-stämpeln av mina nära och kära.
Nu måste jag leta fram Kom Hem med Barbadsos på spotifyan. Heja.
Blondie
Igår insåg jag (eller nej, slutade jag förneka) att mitt hår ser ut som skit nuförtiden. Långt som bara fan och trashigare än mina silvertejade röda converse från åttan. Anledningen att det har gått så här långt med hårförfallet är att jag lider av extrem frisörskräck. Det enda sättet jag kan besöka frisörmonster är om jag går och fixar håret typ jävligt regelbundet, hos en och samma fascist. Gjorde det förr, innan jag började spendera alla pengar på flygbiljetter och amigo kontantkort. Anyhow, i förmiddags tog jag tag i saken och ringde runt till massa frisörer. Mitt mission var att bli korthårig och once again blond.
Och yey, jag tog mod till mig och infann mig på Cut and Blow klockan 15.00 i eftermiddags, så nu är jag sjukt korthårig (mina mått mätt, andra kallar det halvlångt. Köttade av det vid nyckelbenet). Allt gick skitbra, tjejen som klippte mig var så snäll att jag nästan började gråta och jag är aspepp för detta innebär att jag kan bli blond igen på fredag. Heja heja, nån lucky barstard på Color ska få äran att förstöra mitt hår nu när det har blivit så fresh.
Jag har feta hårissues, jag vet. Vi släpper detta nu.
Träffade Stina och tog en fika på Kalles idag, lovely som vanligt. Men kändes som om tiden inte räckte till. Fast så känns det nästan alltid när vi väl ses. Skulle behöva köra en 48-timmars sittning för att vi skulle kunna känna oss färdigpratade. Typ. Puss Stina.
Efter fikat repade jag med bästa baaandet i hela vääärlden. På lördag blir det dans. Ska bli skoj.
Jag måste sova. Ritningskurs imorrn (maskingeneratorrotorstatorjadajada ritningar).
Måste tillägga att jag SAKNAR Frida. Du och jag ska ses snarast. Mitt liv blir lite grått när vi inte ses på så här lång tid.
Shake it up baby
Jobba jobba hela dagen. Weal ringde vid åtta när han var på väg till komvux och var skitnervös, ville bara få gitta från jobbet och följa med honom. Men jag måste sluta curla. Jag börjar bli en riktig curlingsambo så måste försöka hejda mig. Men det gick i alla fall bra för honom att hitta dit och så där, han var dock lite frusterad när han kom hem. Eftersom han blev placerad i sfi yrkesförberedande så har han liksom hoppat över första kursen. Så alla andra som är där har redan läst en del svenska, men hans lärare och handläggare tror att han ska fixa det så det borde gå ändå. Han är tillräckligt duktig på svenska för att kunna pika mig i alla fall. För i lördags kväll när vi ligger o slökollar på tv och tjockar chips tittar han på mig med ett fett smil och säger; Du behovear jogga. Sen skrattar han i tio minuter medans jag ger honom den kalla blicken och stirrar ut honom. Kul att han anpassar sig. Verkligen.
Nu ska jag dra ner på stan och repa lite. Ska spela på min morbrors 50års fest så vi måste kirra lite coverlåtar. Lady in red, Paradise city och Im so exited är några av goodisarna. Det är så jävla roligt att spela sånt som man aldrig trodde att man skulle göra. Jag ska även skrika mig hes till Twist and shout. Gött.
En gullig bild från spelningen på sergels torg 12/9 Die K forever puss
Bobby
Hon är kanske den gulligaste ever.
A new day
Har typ sovit hela dan idag. Vaknade av att bäbisBobby slemmade ner min fejja. Var ute en halvtimme och försökte övertala henne att uträtta sina behov. Gick inte så bra, så nu ger Weal det ett försök. Han har lite mer tålamod än mig så...
Har lite huvudvärk idag. Biverkning av gårdagens vindrickande med Staffan. Hur kan man inte ens palla ett glas vin utan att behöva vistas i mörker dagen efter? Weird.
Ikväll blir det häng hos Kaisa och David. Biskvier och film från Ica Ettan yo. Mille kommer dit så peppen är hög.
Jag saknar Egypten så att det gör ont i magen. Låg och nostalgisnackade med Weal i flera timmar innan vi somnade igår. Det är snart fem månader sen jag vistades på egyptisk mark. Det är det längsta uppehållet sen jag började pendla dit och oh my vad det börjar kännas nu. Vill ha solen, lugnet och vännerna som finns i Sharm. Vanessa ringde förra veckan och uppdaterade mig om the life in Sharm. Hon pendlar mellan Schweiz och Sharm och jag blir nästan lite avundsjuk, men bara nästan. För jag vet ju att det inte är så jävla kul egentligen och att ha Weal här är tusen gånger bättre. But still, Egypten är mitt andra hem och det är där merparten av mina favoritpersoner befinner sig.
Jag älskar spotify btw. Lyssnar på Comeback kid som aldrig förr.
Once again
Weal, baby, är här nu. Det känns så jävla underbart att det är galet. Vi har hunnit landa nu och kommit till rätta med allt efter två ganska omtumlande månader med mycket pussar och konflikter. På måndag börjar han plugga svenska. Han börjar bli fett rastlös nu, så det kommer ganska lägligt. Fast han är ganska duktig redan. Eller nej, han är nog bäst. Puss hayati.
Snabb update;
Jag har blivit moster, hihihi. Till världens finaste Justina. Hon är verkligen den bästa bebisen någonsin.
Vi har skaffat en dryg hund som heter Bobby. Hon är odräglig och vi älskar sönder henne.
Kaisa, min kära syster och bästis, har tagit det jävliga steget och brutit vårt fyra år långa samboskap. Hon har flyttat hela tio minuters gångväg bort. Det funkar, men både jag och Weal planerar att inom några år skaffa större boende och försöka övertala henne att komma tillbaka. Går det inte så tvångsomhändertar vi henne. För ett helt liv utan Kaisa som inneboende är en deprimerande tanke. Så det så.
Die Kinkies har haft ett megakrig, samt släppt en skiva. Så nu är vi ett riktigt rockband.
Pappa har träffat en tjej. Så i guess att det bara är en tidsfråga innan han lämnar Vässan för Uppsala.
Barack Obama fick fredspriset. Yes. ELLER INTE. Vad fan?
Nu måste jag gå, Weal blänger på mig och suckar demonstrativt. Och dessutom så borde jag redan sova nu. För imorrn ska jag våldgästa Kaisa och försöka kirra en dejt med Mille.
Ebne elmtnaka
annars dör jag
seriöst
Lady in red
Träffade Stina idag. Det var så sjukt skönt att få prata med henne om allt och lite till. Nu känner jag mig lite lugnare och har fått lite att tänka på. För Stina är mastern på att få mig att försöka vara lite mer öppen för saker jag tidigare kanske dömt ut lite för hårt och på att få mig att tänka i nya banor. Du är bäst. (Förresten, tack för smset. Om jag hade haft pengar på mobilen hade jag snabbt skrivit dito tillbaka).
Måste försöka varva ner nu. Så enough med svammlet och hej till sängen.
Btw så vet jag att jag inte har skrivit när mannen kommer. Vill inte jinxa det liksom. Men ni lär få höra om det gick bra eller inte. Inom en ganska snar framtid.
Hey you
Så nu ska bloggen uppdateras lite mer. Eller ganska mycket mer.
Skitmycket har hänt sen sist men det som är lite bättre än allt annat är att Weal har fått uppehållstillstånd och utresetillståndischgrejen. Så nu kommer han. Biljetten är bokad och klar men jag vågar inte riktigt tro att han kommer. Ställer liksom in mig på att det blir nått strul med passet, uppehållstillståndet eller biljetten. Jag kommer nog inte ens tro på det när jag väl möter honom på Arlanda. Det är för sweet för att vara sant. Kan inte fatta att vi äntligen kommer att kunna vara tillsammans utan att ha en sjukt jobbigt avsked att må dåligt inför, att vi aldrig kommer att behöva vara ifrån varann igen. Det känns lika otroligt som att vinna en mille på lotto. Det känns tusen gånger bättre än att ha en miljon i bakfickan. Snart snart snart...
En liten stjärna till jävla migrationsverket som fixade fram uppehållstillståndet på två och en halv månad istället för de utlovade sex. Men det köar forfarande 100 pers varje dag i hopp om att få en sekund med en handläggare och många får gå hem besvikna. Det känns inte okej.
Jag måste sova nu. Heja oldiejag. Men vad gör man när klockan kommer att ringa 04.00? Man går och lägger sig.
Peace
Memorylane
Fortfarande kass och internetlös.
Har sjukaste veckan nu. Flyttstäda Vallbyhuset på mornarna och jobba kväll på GenerProis. Känner mig helt slut och magsårig. Men förhoppningsvis blir vi klara med huset tills på fredag och då kommer jag att hinna sova och äta igen.
Hängde med old folks hos Josef i helgen. Det var jättemysigt. Med Frida och Josef märker man aldrig att tiden och åren går. Vi snackar om allt i hundraåttio och det blir aldrig tråkigt. Puss.
Måste dra hem nu.
Åker för övrigt till Weal den 8/6. (Iiiiiiiiiiiahahhiaaaahhiahiaihsihihsaihsdaih!)
What i did to you
Så här va; flyttade förra veckan och har inte lyckats fixa internet än, har nytt kneg på jobbet och måste numera jobba hela tiden (i love it, det är så sjukt kul och jag vill aldrig producera axlar på löpande band igen). SÅ, har alltså noll med tid eller chans att uppdatera. Men snart så, håll ut eller dumpa min blogg.
Livet är rätt okej. Jag åker förmodligen till min babe i juni om allt blir som jag vill. Nytt jobb som sagt och en ny adress.
Har vinden vänt at last?
Puss
This town kills you when you are young
Idag är jag pepp. Blev väckt vid nio i morse av mannen som berättade att vodaphone har gett honom 250 gratis minuter att ringa utomlands för, då han har snackat med mig i 3000 minuter. Score säger jag. Kommer ganska lägligt eftersom att jag är pank. Så nu har vi fyra timmar att snacka sött för. Pepp pepp pepp.
Fredagen blev inte som vi hade tänkt oss. Cyklade ner på stan relativt tidigt eftersom det var löningshelg och så vidare. Väl nere på stan får jag liksom en mindre chock, det var fullt fullt fullt med folk. Ute. På gatan? Hallå, bor vi inte i Västerås? Jag kan inte komma ihåg att jag har fått trängas på gatan sthlm-style förr. Nu var det i alla fall tjockt som fan. Drog till Billan där det var fullt (?), brudarna tjackade varsin öl, vi satt stumma och kollade på alla tiotusen peeps inne i lokalen och drog sen vidare till Pitchers. Där var det lugnare och vi behövde inte använda alla våra röstresurser för att göra oss hörda. Fast eftersom att Pitchers är det sugigaste av alla sugiga ställen gittade jag och Linnea vidare till Konrad med målet att dansa fult i schlagerrummet. Träffade Fia och Tom på vägen dit (puss) och hade en sweet reunion och lite värt skvallersnack. Väl på Konrad började vi ge upp hoppet för en fuldans kväll. Det var så fullt därinne att folk var i schlagerrummet och dansade uppstyrt. Hallå igen? Enda anledningen att schlagerrummet finns är väl för att folk ska få dansa fult in private? Så vi drog vidare igen. Ringde en aspackad Dick och styrde möte utanför Bill och Bob. På väg dit mötte vi Henrik Schyffert, Johan Glans och David Batra. Eh? Jag ville säga "jag tror han vill ha en kaka" men sket i det (hade bara uppskattats av Kaisa). Hookade med Dick och Niklas och drog till Å. Sen ägnade vi en timme att skratta åt Dick innan vi återvände till Vallby.
Fett förvirrad kväll. Höjdpunkten var i alla fall när Dick jagar en tjej som fått en cigg av mig och skriker "Var det en fin cigg? Var det en fin cigg eller? Var ciggen FIN?!".
Igår chillade jag med Linnea och Emma all day long. Solade, snackade skit och kollade på Death Proof. Och nu väntar jag på The Return of Kaisa. Ska peppra henne med skvaller och tvinga henne att hjälpa mig att packa.
:*
And now
Heja heja, gud vad jag försöker att bli lite normal igen och komma över min ständiga längtan bort. Jag ska snart bege mig ner på stan. För det är ju faktiskt så man gör här i los Sweden har jag hört. På fredagar (speciellt löningsfredagen) så drar alla ner till diverse uteställen och blir fulla. Har inte vågat mig down town på nattetid än, men nu bestämde jag Linnea och Emma att det var dags. Ska dock köra en clean och vit natt, för min opepp på att dricka vill inte ge med sig. Det är fan lite sjukt att jag har vart hemma i en månad men inte har kroghärjat än. Om man inte räknar spelningen med Die K för två veckor sen. Och det gör man inte eftersom den största delen av kvällen gick ut på att ha ångest inför spelningen. Eller är det kanske ångest inför texterna? Jag vet inte. Helt onödigt eftersom det brukar gå hem för det mesta. Den enda gången vi har haft det lite kämpigt var på en kristen festival ute på landet där medelåldern var typ 11.
I alla fall. Bill och Bob nästa.
Oh lord
Maria Werme som handlar om att Sverige måste ta tag i den växande anisemitismen. De skriver att antisemitismen har ökat kraftigt i stora delar av den arabiska/muslimska världen. Ja? Det förvånar väl ingen. Det är väl egentligen inte så konstigt? Jag tänker inte ge mig in i den religösa aspekten på den här frågan, för jag har varken kunskapen eller tiden. Judarna invaderade Palestina och utropade Israel som självständig stat, sionisterna har ockuperat i princip i hela landet och antalet palestinier som blir dödade i förhållande till judar är extremt högt. Palestinierna har som ockuperat land rätt till ett beväpnat motstånd. Det har inte Israel. Så jag kan inte se hur Werme och Jadestig lyckas få det till att det största problemet vi har i Mellanöstern är "förföljelsen av judarna". Eh va? Det är inte judar som blir stoppade i förnedrande checkpoints, som inte får leva fritt i sitt land och som inte får exportera eller importera varor så att de får en chans att skapa en hållbar ekonomisk situation.
Jadestig och Werme återkommer irriterande ofta till Förintelsen. De försöker okeja sionisternas beteende i Mellanöstern med att referera till utrotandet av judar. Men fan, det funkar ju inte så. Jag förstår att judarna ville ha en judisk stat, en plats på jorden. Det kan nog alla förstå och acceptera. Vad jag inte förstår är hur de kunde gå in i ett redan smockfullt och pyttelitet land och kräva mer än hälfen av marken. Att de sedan fick över 50% av landytan av FN gör mig fortfarande stum. Hur fan? Det borde inte vara möjligt, palestinerna var ju dubbelt så många i antal. I dagsläget har Israel ockuperat i princip hela landet och det har definitivt inte gjorts på ett humant sätt.
I alla fall. De orden som fick mig att sätta kaffet i halsen var: "Om Israel hade funnits under Förintelsen skulle många tusen judar ha överlevt. I stället fann de ingen fristad någonstans. De miljoner judar som då förnedrades och mördades har nu återigen förnedrats genom att användas som slagträ i konflikten mellan Israel och Hamas. "
Om inte judarna hade tagit över Palestina hade inte femtusen palestinier behövt bli dödade av israeliska styrkor de senaste sju och ett halvt åren. Sätt det i förhållande till de 667 israeler som palestinska trupper har dödat, dear Jadestig och Werme.
Jag tycker såklart att konflikten i Mellanöstern suger. Det är en så extremt komplex situation. Och det är i princip omöjligt att lösa den nu, även om det är lätt att stå på en sida och tycka en jävla massa. Vad gör man liksom? Ska judarna bli bortkörda från det land de levt i så pass många år? Vad händer med de judiska invånare som levt i Israel i hela sina liv och betraktar det som sitt land? Vad fan gör man åt någonting som redan från början var så uppfuckat? Hur löser man det?
Jag har ingen aning. Hade jag haft det skulle någon smart gubbe i snygg slips redan kläckt iden. Men vad jag vet och vad jag måste poängtera är att man ska tänka både en och två gånger innan man börjar ropa om antisemitism och förtryck av judar. För det är inte där vi står för tillfället. Vi var där för sextio år sedan, men nu är inte tiden att klappa sionisterna på huvudet och tycka synd om. Jag för min del kan inte förstå hur ett folk som utsatts för så mycket död och förtryck kan utsätta ett annat folk för samma sak. Men hänvisningen till några rader i en bok.
Puss till er. Framför allt till Thure och Maria. Puss.
