KING ETERNAL

Stina har fått en Dante! Den 24/10 18.18 tyckte han att det var dags att komma ut och befria Stina från värk och plågor. Så sjukt coolt. Ringde henne i lördags för att checka lite, kolla hur hon mådde och om det inte var dags att delivera en bäbis snart.

Jag: Hej babe. Hur är det?
Stina: Jorå, det är väl lugnt. Lite utmattad bara...
Jag: Ja, jag förstår det... Eller va?
Stina: Ja? Dom fick lov att klippa mig och sådär. Inte så kul.
Jag: EH? Va? ELLER VA?! Har den kommit nu?!
Stina: Men ja. Har du inte fått mina sms?

Och precis då börjar han att gråta jättegulligt. Jag fick ett gråtanfall och började dregla och snora. Måste göra nånting åt mina tårkanaler nu. Det här börjar så överstyr. Men i alla fall, massa grattis till Stina och Jimmy. Ni kommer att bli grymma föräldrar, och det tror jag verkligen. Grymma människor, grymma föräldrar.

Min relax-weekend i Norrköping hos mamma börjar lida mot sitt slut och nu är det dags att packa ihop min nya garderob och bege sig till Vässan och Finnslätten. För nu väntar roboten och OB-tillägg.
Helgen har varit jävligt chillad och skön, dock hade jag ett förjävligt besök hos frisören. Människan som skulle få äran att få ta i mitt hår (det är det verkligen inte många som får förtroendet att göra) ägnade dom extremt långa 45 minuterna åt att klaga på min hårfärg, hårkvalitet och längd. Det fanns liksom inget stopp på henne. Jag försökte förklara att jag skiter fullständigt i om mitt hår är slitet, bara det är långt så är jag nöjd. Men mongot skiter i vad jag säger och klipper av för mycket, men hon är ändå inte nöjd. Hon vill ta mer. Jag börjar tappa tålamodet och antyder att hennes hår ser förjävligt ut. Då förklarar hon för mig att det är okej för hennes hår är minsann kort. Eh? Varför är det okej att ha kort och slitet hår? Det slutar i alla fall med att mitt hår ser fuckat ut och att jag är skitsur. Hon avslutade besöket med att hota mig också.

"Det här säger jag bara en gång men jag hoppas verkligen att du lyssnar... Blonderar du håret nu kommer a l l t att gå av. Du kommer inte att ha något hår kvar. Har du förstått?"

Jag har blonderat mig och färgat håret, det är skitsnyggt nu. Jävla frisörer alltså. Det är inte konstigt att mitt hår blir slitet och jävligt, jag orkar ju inte med alla galna frisörer. Ni vet dom som tar det personligt att man har tattigt hår. Dom som blir sura för att man har färgat håret själv och hävdar att i princip allt är dåligt för håret. Till exempel Dust it, alla frisörer säger att det är döden för ditt hår. Men som Sanna säger: Herregud, det är typ fjorton år sen idioterna gick deras idiotiska utbildning. Vad fan vet dom?

Jag har förklarat för mamma att jag kommer att skriva i den här bloggen när jag är i Sharm och att hon kan gå in och läsa lite då och då om hon vill veta att jag lever. Hon blev överexalterad och krävde en egen blogg. Så, nu är min mor en bloggerska. Kan ta upp kampen med Kenza och Blondinbella, tänker jag.

Uh, jag vill inte åka hem. Men jag har botat min utbrändhet, så nu måste jag tillbaka och jobba sönder mig igen. Pepp.

Fast jag saknar kollektivet lite. Känner att jag måste försöka att umgås så mycket som möjligt med brudarna, för snart blir det inte så mycket med det. Fast jag förväntar mig att Kristin och Emma kommer och hälsar på mig, för dom har faktiskt jobb och är rika som troll.

Äsch, i've got a train to catch.

PUSSAR

Uh. Sista natten nu. Sen är det helg igen.

Jag är så frustrerad. Och det som är mest frustrerande är att jag inte vet varför jag är så fruktansvärt frustrerad. Jag kanske inte ens är frustrerad, jag har ingen aning. Det kanske är det som är frustrerande? Vad vet jag.

Här är i alla fall mina symptom;

Ständig oro i kroppen

Tvångsmässigt nagelbitande

Min panna har förgyllts med tre orubbliga bekymmersveck

Sjukligt växlande humör

Sentimentala och nostalgiska anfall

Jag känner mig ganska fuckad för tillfället. Kan bero på att jag nojjar över flytten, för att jag saknar Weal så mycket att det gör fysiskt ont eller kanske för att jag är så jävla trött på mitt jobb. Det går i vågor det där. Ibland känns det ganska okej att stå och producera på löpande band för kapitalets vinning åtta timmar om dagen fem dagar i veckan (brainwashed). Men för det mesta så känns det otroligt av och jävligt fel.

Men jag lutar nog åt att det är Weal som är orsaken till att jag känner mig allmänt instabil och utbränd. Fan... Det är jobbigt. Det är skitjobbigt. Jag vet att det bara är fem veckor kvar (och i vårt förhållande är det typ fem dagar), men varje morgon jag vaknar det gör det faktiskt fysiskt ont. Han är det första jag tänker på och efter två sekunder slår det mig att han är hundratals mil bort, omöjlig att få träffa eller se. Det har varit så här i ett halvår nu och det blir inte bättre, det känns lika hårt varje gång. Det är utmattande att vara på en plats men ständigt vilja vara någon annanstans. Det är utmattande att sakna någon så jävla intensivt 24/7.

Idag har i alla fall bjudit på en del kul skit. Min absoluta höjdpunkt på dagen var när jag fick bevis på att Staffan börjar tappa greppet, sakta med säkert träda in i vuxenvärlden. Ni vet, världen där man inte riktigt hänger med i utvecklingen längre, inte har koll på nya band, uttalar saker fel och så vidare.

Jag, mamma, Kennet, Amanda, Kaisa och Staffan satt i alla fall vid Staffans matbord på Narvavägen 26 och tjockade pizza. Jag behövde lite råd om hur jag ska göra med mina Harry Potter-böcker när jag drar till Sharm. Dom är jävligt tunga och det känns dumt att släpa med sig, men samtidigt så är ju Harry som bekant mitt syre. Amanda blev väldigt upprörd när jag föreslog att jag skulle ta med mig dvd-boxen istället, vilket är förståeligt eftersom filmerna suger kuk. But still, det är alltid nått. Medan vi sitter och diskuterar detta hör jag Staffan mumla lite tyst på min högra sida, och efter ett tag tar han mod till sig och säger:

- Men annars skulle du ju kunna ta med ett sånt där... Du vet, eh... Hö-Hörband?

Ljudbok Staffan, ljudbok.

Men äsch, tillbaka till mitt tragiska sinnestillstånd nu. Jag har hittat det perfekta botemedlet. Vilket innefattar ett besök till frisören, en helg hos mamma och massa sömn. Så imorrn drar jag till Norrköping och tar det jävligt lugnt.

Känns lite av att missa maskeradfesten på lördag, men vafan, jag skulle vara bitterfittan som sitter och neggar i ett hörn med bag in boxen i högsta hugg. Better of without me liksom.

Nu ska jag ringa Weal och klaga lite. Jag är nog den bästa flickvännen ever.

Aaaaaaaah. Klockan är fett sent och jag är stuck at work. Maskiner pajar och jag kan inte göra ett skit. Sitter och väntar på att få gå hem, men det är fortfarande fyra timmar kvar. What do to? Anderas och Damir ska kolla på film snart, dom har inte heller nått att göra. Kanske joinar, eller hittar nått skitjobb att göra. Få tiden att gå.

Idag har jag hängt på stan med Amanda. Vi käkade massa mezes på tusen och en natt, köpte hoodies på carlings och rökte tretusen cigg. Sen hookade vi upp med Dick och fikade. Det var massa mys och massa skvaller.

Efter att ha ägnat tre dygn åt att fundera över hur jag ska göra med Egypten, jobbet och livet i allmänhet har jag bestämt mig. Planen är att jag kommer att bo och jobba i Sharm i fyra månader, med start den första december. Anledningen till att det är tidsbegränsat är att GenerProis vill veta när jag kommer att återvända till den stackars roboten.
Han klarar sig inte utan mig, jag klarar mig inte utan honom. True love.

Allt känns så jävla bra. Det är såklart fett läskigt och meganervöst men vafan... Det kommer att bli det bästa någonsin. Jag är sjukt peppad på att bo med Weal, att äta frukost med honom, att pussa honom varje morgon, att handla på överfulla supermarkets med honom, att hänga i naama bay med honom och att liksom bara vara med honom.

Jag kommer förmodligen att börja med att jobba som nån sorts reseledare för ett engelskt företag. Weal jiddrar om det just nu i alla fall, men time will tell. Har dock liiite svårt att se mig som reseledarbrud, måste man inte vara blond glad och positiv för ett sånt yrke? I så fall har jag liksom bara ett rätt. Men det kan bli kul, kan putsa på mina acting skills. Hur som helst så är det ett bra tag kvar innan jag börjar slava i Egypt. För dom två första veckorna kommer vi att härja runt i Kairo och gifta oss. Wiii...

Nejfan. Nu måste jag sysselsätta mig med nått.

:*