KING ETERNAL

Oh my. Sitter och dj:ar på min morbrors 50års skiva. Hysteriskt.

Vi har dragit av våra låtar nu, det var kul och för en gångs skull jävligt tajt. Sjukligt jobbigt att sjunga bara, men det funkade i alla fall. Blir så amazed varje gång Katta sjunger. Det är galet. Den rösten alltså. Gå in på die kinkies myspace och njut. Fast rekommenderar dock att du tar dig till en spelning och lyssnar live. Zpleeeeeeendid.

Weal går i alla fall hem hos släkten. Det är roligt. Dom höjer honom till skyarna och säger att han är sååååå himla trevlig och så himla duktig på svenska. Jaja, tänker jag, så jävla trevlig var han inte igår när han körde surmaraton. Men mitt kalla hjärta smälter i alla fall, och även om det egentligen spelar någon roll så är det skönt att han har fått okej-stämpeln av mina nära och kära.

Nu måste jag leta fram Kom Hem med Barbadsos på spotifyan. Heja.

Igår insåg jag (eller nej, slutade jag förneka) att mitt hår ser ut som skit nuförtiden. Långt som bara fan och trashigare än mina silvertejade röda converse från åttan. Anledningen att det har gått så här långt med hårförfallet är att jag lider av extrem frisörskräck. Det enda sättet jag kan besöka frisörmonster är om jag går och fixar håret typ jävligt regelbundet, hos en och samma fascist. Gjorde det förr, innan jag började spendera alla pengar på flygbiljetter och amigo kontantkort. Anyhow, i förmiddags tog jag tag i saken och ringde runt till massa frisörer. Mitt mission var att bli korthårig och once again blond.

 

Och yey, jag tog mod till mig och infann mig på Cut and Blow klockan 15.00 i eftermiddags, så nu är jag sjukt korthårig (mina mått mätt, andra kallar det halvlångt. Köttade av det vid nyckelbenet). Allt gick skitbra, tjejen som klippte mig var så snäll att jag nästan började gråta och jag är aspepp för detta innebär att jag kan bli blond igen på fredag. Heja heja, nån lucky barstard på Color ska få äran att förstöra mitt hår nu när det har blivit så fresh.

 

Jag har feta hårissues, jag vet. Vi släpper detta nu.

 

Träffade Stina och tog en fika på Kalles idag, lovely som vanligt. Men kändes som om tiden inte räckte till. Fast så känns det nästan alltid när vi väl ses. Skulle behöva köra en 48-timmars sittning för att vi skulle kunna känna oss färdigpratade. Typ. Puss Stina.

 

Efter fikat repade jag med bästa baaandet i hela vääärlden. På lördag blir det dans. Ska bli skoj.

 

Jag måste sova. Ritningskurs imorrn (maskingeneratorrotorstatorjadajada ritningar).

 

Måste tillägga att jag SAKNAR Frida. Du och jag ska ses snarast. Mitt liv blir lite grått när vi inte ses på så här lång tid.

Ah, jag får panik. Vet inte om jag kanske har fått nått slags virus på datorn. Hela fönstret skrollar ner två mm, sen upp igen. Hela tiden. Svinigt jobbigt.

Jobba jobba hela dagen. Weal ringde vid åtta när han var på väg till komvux och var skitnervös, ville bara få gitta från jobbet och följa med honom. Men jag måste sluta curla. Jag börjar bli en riktig curlingsambo så måste försöka hejda mig. Men det gick i alla fall bra för honom att hitta dit och så där, han var dock lite frusterad när han kom hem. Eftersom han blev placerad i sfi yrkesförberedande så har han liksom hoppat över första kursen. Så alla andra som är där har redan läst en del svenska, men hans lärare och handläggare tror att han ska fixa det så det borde gå ändå. Han är tillräckligt duktig på svenska för att kunna pika mig i alla fall. För i lördags kväll när vi ligger o slökollar på tv och tjockar chips tittar han på mig med ett fett smil och säger; Du behovear jogga. Sen skrattar han i tio minuter medans jag ger honom den kalla blicken och stirrar ut honom. Kul att han anpassar sig. Verkligen.

Nu ska jag dra ner på stan och repa lite. Ska spela på min morbrors 50års fest så vi måste kirra lite coverlåtar. Lady in red, Paradise city och Im so exited är några av goodisarna. Det är så jävla roligt att spela sånt som man aldrig trodde att man skulle göra. Jag ska även skrika mig hes till Twist and shout. Gött.


En gullig bild från spelningen på sergels torg 12/9 Die K forever puss

Hon är kanske den gulligaste ever.

Men åh. Varför är jag den enda som inte förstår teknikens under och färgkoder osv? Jobbigt läge. Försöker ända färg på bloggen men går inte så bra. Men whatever egentligen.

Har typ sovit hela dan idag. Vaknade av att bäbisBobby slemmade ner min fejja. Var ute en halvtimme och försökte övertala henne att uträtta sina behov. Gick inte så bra, så nu ger Weal det ett försök. Han har lite mer tålamod än mig så...

Har lite huvudvärk idag. Biverkning av gårdagens vindrickande med Staffan. Hur kan man inte ens palla ett glas vin utan att behöva vistas i mörker dagen efter? Weird.

Ikväll blir det häng hos Kaisa och David. Biskvier och film från Ica Ettan yo. Mille kommer dit så peppen är hög.

Jag saknar Egypten så att det gör ont i magen. Låg och nostalgisnackade med Weal i flera timmar innan vi somnade igår. Det är snart fem månader sen jag vistades på egyptisk mark. Det är det längsta uppehållet sen jag började pendla dit och oh my vad det börjar kännas nu. Vill ha solen, lugnet och vännerna som finns i Sharm. Vanessa ringde förra veckan och uppdaterade mig om the life in Sharm. Hon pendlar mellan Schweiz och Sharm och jag blir nästan lite avundsjuk, men bara nästan. För jag vet ju att det inte är så jävla kul egentligen och att ha Weal här är tusen gånger bättre. But still, Egypten är mitt andra hem och det är där merparten av mina favoritpersoner befinner sig.

Jag älskar spotify btw. Lyssnar på Comeback kid som aldrig förr.

Woha. Nu är det dags igen. Efter mycket ångest och extrem opepp på att hålla på med den här bloggen gör jag i alla fall ett nytt försök. Men nu gör jag det mest för att jag vill kunna go back in time och kolla vad jag egentligen höll på med. Och även för att jag har så sjukt mycket tankar, känslor och funderingar som jag måste få ur mig. Saker som jag inte känner att jag vill vädra inför någon verklig person. Kanske för att det mest är svammel som ingen ska behöva stå ut med? Dunno. Men jag spricker snart. So, im back.

Weal, baby, är här nu. Det känns så jävla underbart att det är galet. Vi har hunnit landa nu och kommit till rätta med allt efter två ganska omtumlande månader med mycket pussar och konflikter. På måndag börjar han plugga svenska. Han börjar bli fett rastlös nu, så det kommer ganska lägligt. Fast han är ganska duktig redan. Eller nej, han är nog bäst. Puss hayati.

Snabb update;
Jag har blivit moster, hihihi. Till världens finaste Justina. Hon är verkligen den bästa bebisen någonsin.

Vi har skaffat en dryg hund som heter Bobby. Hon är odräglig och vi älskar sönder henne.

Kaisa, min kära syster och bästis, har tagit det jävliga steget och brutit vårt fyra år långa samboskap. Hon har flyttat hela tio minuters gångväg bort. Det funkar, men både jag och Weal planerar att inom några år skaffa större boende och försöka övertala henne att komma tillbaka. Går det inte så tvångsomhändertar vi henne. För ett helt liv utan Kaisa som inneboende är en deprimerande tanke. Så det så.

Die Kinkies har haft ett megakrig, samt släppt en skiva. Så nu är vi ett riktigt rockband.

Pappa har träffat en tjej. Så i guess att det bara är en tidsfråga innan han lämnar Vässan för Uppsala.

Barack Obama fick fredspriset. Yes. ELLER INTE. Vad fan?

Nu måste jag gå, Weal blänger på mig och suckar demonstrativt. Och dessutom så borde jag redan sova nu. För imorrn ska jag våldgästa Kaisa och försöka kirra en dejt med Mille.