KING ETERNAL

Woho. Nu har jag slutat jobba, men befinner mig dock still at generpro. Svårt att slita sig från metallukt, järnspån och mätinstrument. Eller inte. Måste knalla de härliga åtta km hem idag, så sitter här och väntar på ett mirakel.

Idag har jag inventerat på jobbet så min hjärna är helt mosig nu. Jag tänker i siffror och kan inte sluta. Plus att jag alltid får råångest när det handlar om sånt här, man måste räkna rätt annars blir det dyrt. Vilket resulterar i att jag kontrollräknar tretton gånger extra och blir ännu mosigare i huvudet. Men nu sitter jag och biter ner naglarna och tänker att jag kanske skulle ha räknat en gång till, bara en gång till... Och det löjligaste är att det inte ens är hela världen om det blir fel. Nån gubbe borta i Skövde kanske blir sur och ringer och skäller till kontoret. Och eftersom att det inte ens tillhör mina arbetsuppgifter att inventera (jag är bara världens bästa människa och gört ändå) får jag ändå inte blamen for it. Så varför sitter jag här och ältar skit?

För att jag inte har något bättre för mig. Jag känner att jag bara väntar, väntar och väntar. Om en och en halv vecka får jag flytta till Karlfeldtsgatan och ditcha Vallby. Det känns pepp, men ändå lite segt att flytta från alla. Men grejen när man ska flytta är att man bara vill göra det. Direkt. I samma sekund man får en nytt boende vill man ju bara slänga dit alla ens grejer och starta om. Men det är alltid den långa väntan och känslan av att bara stå och stampa. Men jag skulle ju i och försig kunna börja packa. Det ska jag lätt börja med när jag kommer hem. Lycka till till mig själv...

Åhå vad jag saknar diverse folk jag inte träffat på ett tag (rejäl underdrift, men puss ändå). Ett snabbt urval: MELENE, GOTTIS OCH SOFIE. Folk som jag inte hänger med typ alls, men som jag diggar ashårt. Dags att styra häng.

Äsch, nu ska jag springa hem och börja packa ner mitt liv.