KING ETERNAL

Woha. Nu är det dags igen. Efter mycket ångest och extrem opepp på att hålla på med den här bloggen gör jag i alla fall ett nytt försök. Men nu gör jag det mest för att jag vill kunna go back in time och kolla vad jag egentligen höll på med. Och även för att jag har så sjukt mycket tankar, känslor och funderingar som jag måste få ur mig. Saker som jag inte känner att jag vill vädra inför någon verklig person. Kanske för att det mest är svammel som ingen ska behöva stå ut med? Dunno. Men jag spricker snart. So, im back.

Weal, baby, är här nu. Det känns så jävla underbart att det är galet. Vi har hunnit landa nu och kommit till rätta med allt efter två ganska omtumlande månader med mycket pussar och konflikter. På måndag börjar han plugga svenska. Han börjar bli fett rastlös nu, så det kommer ganska lägligt. Fast han är ganska duktig redan. Eller nej, han är nog bäst. Puss hayati.

Snabb update;
Jag har blivit moster, hihihi. Till världens finaste Justina. Hon är verkligen den bästa bebisen någonsin.

Vi har skaffat en dryg hund som heter Bobby. Hon är odräglig och vi älskar sönder henne.

Kaisa, min kära syster och bästis, har tagit det jävliga steget och brutit vårt fyra år långa samboskap. Hon har flyttat hela tio minuters gångväg bort. Det funkar, men både jag och Weal planerar att inom några år skaffa större boende och försöka övertala henne att komma tillbaka. Går det inte så tvångsomhändertar vi henne. För ett helt liv utan Kaisa som inneboende är en deprimerande tanke. Så det så.

Die Kinkies har haft ett megakrig, samt släppt en skiva. Så nu är vi ett riktigt rockband.

Pappa har träffat en tjej. Så i guess att det bara är en tidsfråga innan han lämnar Vässan för Uppsala.

Barack Obama fick fredspriset. Yes. ELLER INTE. Vad fan?

Nu måste jag gå, Weal blänger på mig och suckar demonstrativt. Och dessutom så borde jag redan sova nu. För imorrn ska jag våldgästa Kaisa och försöka kirra en dejt med Mille.