Lady in red

Åh, alla dessa cigg och alla koppar kaffe kommer att bli min död. Känns som om jag har en puls på 800 och kan seriöst inte chilla. Hoppas hoppas hoppas att allt löser sig och att det inte blir pappersstrul dagen det tjeckiska planet lyfter från Kairo. Jag har gett upp hoppet om att kunna sova fram tills dess att Weal kommer. Det går helt enkelt inte. All oro och all pepp tar upp all tid och jag får lov att ge upp 80% av mina sovtimmar. Men det gör mig ingenting, klagodagarna är räknade och nu ska jag bara vara tacksam över livet. Ett tag i alla fall.

Träffade Stina idag. Det var så sjukt skönt att få prata med henne om allt och lite till. Nu känner jag mig lite lugnare och har fått lite att tänka på. För Stina är mastern på att få mig att försöka vara lite mer öppen för saker jag tidigare kanske dömt ut lite för hårt och på att få mig att tänka i nya banor. Du är bäst. (Förresten, tack för smset. Om jag hade haft pengar på mobilen hade jag snabbt skrivit dito tillbaka).

Måste försöka varva ner nu. Så enough med svammlet och hej till sängen.

Btw så vet jag att jag inte har skrivit när mannen kommer. Vill inte jinxa det liksom. Men ni lär få höra om det gick bra eller inte. Inom en ganska snar framtid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0