Get low with it
Noll julkansla ar vad jag har. Det kanns skitweird nar jag kollar pa mobilen och ser att det ar den 21 december. Halla, det ska ju lukta saffran, apelsin och stearin nu. Men nej, jag kanner bara lukten av vattenpipa, friterade grejer och varm asfalt. Pratade med mamma idag och hon sa att det var synd om mig for at jag tycker om julen saaaa mycket och sa vidare. Men jag tycker faktiskt inte alls om julen, sa jag ar glad att slippa stressen och den overdrivna konsumtionen. Men nar jag ligger och slokollar pa Oprahs Christmas special och nan dude sjunger varsta stamningsfulla julelaten sa saknar jag gemenskapen och tiden man har med folk man tycker om under julen. Jag har i alla fall forklarat for Weal att jag inte kraver mycket pa julafton, bara jag far ata choklad tills jag spyr sa ar jag nojd.
Jag far nog ta och borja jobba snart. Egentligen ar jag peppad redan nu, men har lovat Amanda att mota henne pa flygplatsen nar hon kommer och hanga med henne nagra dagar. Fast det kommer att vara vart vantan, for jag kommer att fa snacka sa mycket nar hon kommer. Jag saknar att prata, om allt och inget. Hon behover inte ens lyssna, jag kommer att ga pa i flera dagar utan stopp. Weal ar sa javla tyst av sig, det ar ett problem. Han kan liksom sitta i en timme och bara titta pa saker, roka vattenpipa eller lyssna pa musik. Jag tycker om att vara tyst, men nar det inte ska vara tyst sa tycker jag att man ska prata skitmycket. Svart eller vitt liksom. Men men, nar han val drabbas av pratfeber uppskattas det desto mer.
Ah, det ar sa annorlunda har. Och det ar svart att komma ihag alla etikettsregler och hur man ska bete sig i olika sammanhang. Vissa grejer tycker jag ar bra men vissa grejer ar bara idioti. Som till exempel sa ska man inte sitta med benen i kros (med ena foten vilandes pa knat) for da uppfattas det som om man dissar de man sitter med. Jag har enorma problem med detta for jag tycker att mina ben ser smalare ut om man sitter sa. Alltsa, det funkar att sitta sa med polare och med Weal, men nar jag sitter med Weals systers man till exempel sa ar det inte okej.
Och i nar jag och Weal ar i Alexandria och Kairo kan vi inte pussas in public. Det kanns konstigt att smygpussas, typ som i ettan i skolan nar man inte ville att froken skulle se. Men det ar inte ett sa stort problem, jag ar anda inte sa mycket for att visa hela varlden att man ar kara i varandra. Det ar lite tontigt.
Lagenheten som vi bor i ar skitbra btw. Jag hade lite mardrommar. Jag ar en simple girl men ingen manniska tycker om att utfora sina behov i ett hal i golvet. Men den ar i alla fall valdigt soft. En trea i Hadaba. Det ar lite knepigt att man maste ta taxi eller buss varje dag till Naama Bay, men det kostar i alla fall inte mycket.
Jag har fatt lite sms med uppmaningar om att ata sa jag tankte bara lugna lite. Jag ater. Oj, vad det kakas. Tre ganger om dagen. For forsta gangen i mitt liv ater jag som en normal manniska. Och vet du vad Amanada, man blir faktiskt inte sa himla tjock av det. Jag antar att vi hade fel om natt. Igen.
Dags att gitta. Ta hand om er.
Peace and love
Back in Sharm
Ah, det ar sa skont att slippa minusgrader. Jag har agnat hela dagen at att vara tacksam over detta. Om jag skulle bli dumpad av Weal ar det inte sakert att jag skulle ta forsta basta flyg hem. For min utsikt fran sovrumsfonstret har ar liksom grona blad, rosa blommor och Roda Havet. Det ar svart att motivera varfor jag skulle byta det som regn och rusk.
Det finns dock en del saker med Sverige som ar fantastiska, som inte finns har. Jag snackar Kaisa, familjen, vannerna, mitt kok, Harry Potter (han finns seriost ingenstans har), naturgodis, GuitarHero, m.m.
Jag klarar mig i och for sig utan allt det dar, det ar bara det att jag saknar la familia skitmycket. Min Kaisa... Kvinnan i mitt liv. Jag insag nog inte riktigt hur konstigt det skulle kannas att inte ha dig vid min sida varje dag. Nar natt kul hander eller jag kommer pa natt skitkul att saga kollar jag mig faktiskt omkring efter dig, bara for att upptacka att du ar langt langt bort.
Jag ar inte nog inte hel utan dig, mongo.
Vi ar tillbaka i Sharm nu btw. Har grejat klart i Kairo, nu aterstar bara vantan pa att papperna ska bli klara och oversatta igen. Sa om nagra dagar far ni saga grattis helt sakert.
Jag tror aldrig att jag kan trottna pa Sharm. Jag kan, however, bli fett trott pa alla nyrika ryssar. Javla otrevliga manniskor alltsa. Behandlar alla som jobbar och bor har som skit och har en uppfattning om att alla manniskor existerar endast for att passa upp pa dom. Det ar faktiskt skirirriterande.
Asch, jag har aldrig tid. Nu maste jag dra. Men jag lever, allt ar skitbra, skicka sms eller ring, ta hand om er.
Pussar
Embassy of Sweden
Heja mig, nu ar det dags for ett inlagg. Befinner mig just nu i Kairo i vantan pa att bli en gift kvinna, har vart hos ambassaden och fixat papper men maste vanta nagra dagar innan vi kan skriva under allt i och med att det har vart nagon slags muslimsk hogtid och allt har varit stangt. Manga och i den meningen yo.
Allt ar faktiskt alldeles skitbra och jag trivs som firren i vattnet. Vi har varit i Alexandria i ca en vecka och kom till Kairo i forrgar. Nar vi var i Alexandria bodde vi hos Weals familj. Jag gillart, men det ar ganska pafrestande att vara dar sa lang tid eftersom att ingen forutom Weal snackar engelska. Men alla envisas med att snacka arabiska med mig. Det resulterar i att jag kanner mig som ett pucko. Men alla ar jattegulliga och ger mig mat nonstop sa jag ska val inte klaga.
Fuck jag kanner mig helt tom i huvudet och har ingen inspiration. Kan ha att gora med att vi fick lubba runt i hela Kairo for att hitta ett internetcafe. Vi sprang seriost omkring i en timme for att hitta hit, men jag tranade pa arabiska under tiden sa helt bortkastad tid var det inte. Forstar faktiskt ganska mycket nu, aven om det ar megasvart att snacka sjalv.
Kaisa, jag tanker nu beratta om vad jag har atit under tiden jag har varit borta. Jag vet att du undrar. Mycket pizza har det blivit som du forstar, men jag har borjat att saga nej nu (eller hallas som betyder nog). Kosten bestar mestadels av kolhydrater vilket ar ett problem for min GIhjarna, men ooooh sa nice det ar. Brod, pommes, pasta all day long. Men krubbet som serverades i Alexandria var latt det basta. Auberginer fylla med rismojs, paprikarora som man doppar brodet i och det ljuvliga grona slemmet som man ocksa doppar brod i. Igar lagade Weal mat, det var jattegulligt och massa gott. Typ likadan pastasas som Staffan brukar gora.
Jag langtar nastan efter att borja jobba nu. Kanner att jag har myror i bena och jag maste peppa Weal pa att ga ut och ga. Han ar sa himla chillad och jag har insett att jag kanske inte ar det. Men vem vet, jag kanske faller in i det egyptiska lunket snart.
Nu borjar Weal snart sucka hogt. Han tycker inte om internet (eh va?) och sitter har brevid mig och rynkar pannan. Sa jag far nog ge upp snart. Men jag lovar att jag ska bli battre pa att uppdatera nar vi kommer tillbaka till Sharm.
Tanker pa er.
Puss och peace
Love
Mobilen har totalpajat. Kirrar en ny i veckan.
PUSS
