Come on...

Okej, whats up with my karma? Seriöst, det börjar nästan bli komiskt. De senaste veckorna har misären knackat på dörren en gång i kvarten. Kan inte dela med mig av det som hänt än. Måste smälta skiten först. Men nu var det dags igen. Jag har ju varit tjänstledig under tiden i Egypten. Och på något sätt så kommer jag typ inte att få någon lön att snacka om förän om tidigast två månader. Den här månaden får jag liksom noll. Hur är det möjligt att jobba dagar och ändå inte få betalt för dom? Det sjukaste är att de inte ens kommer i efterskott. Jag jobbar alltså typ gratis för tillfället. Som tur är dom sweeta här och ger mig cash om jag behöver, som jag betalar tillbaka när jag är back on track igen. Men vafan, jag pallar liksom inte att vara skyldig jobbet två månadshyror. Så måste försöka komma på någon masterplan. Jag vet vad jag måste göra men jag vill verkligen inte. Det enda jag äger som är värt feta pengar är min babygitarr, min underbara Fender Jazzmaster. Det gör liksom ont i själen vid tanken på att sälja den. Men det kanske är den enda vägen till överlevnad. Hua, som mamma säger när nått suger.

Jag måste liksom ha pengar att telefonera Egypt för. Och pengar att bege mig dit för. Vad ska jag göra? Ge mig feta råd, snälla. Ni kan skicka kloka ord (eller ett par tusenlappar) till förrvirrad_luspank_miserabel_självömkande_brud_87. Tack.

Förlåt för att jag sprider dyster stämning omkring mig. Ikväll ska jag skriva ett positivt inlägg. För jag är faktiskt glad också. Ska snart flytta till en fet lägenhet, är tillsammans med Weal until death do us part och spelar bas i världens bästa queerband.

Peace och puss


Kommentarer
Postat av: stina

ja det är dyrt att ringa till egypten. 200 kronor för en halvtimme :)

2009-04-20 @ 18:36:14
URL: http://psychololita.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0