Ebne elmtnaka

cmon cmon cmon cmon cmon cmon cmon

annars dör jag

seriöst

Lady in red

Åh, alla dessa cigg och alla koppar kaffe kommer att bli min död. Känns som om jag har en puls på 800 och kan seriöst inte chilla. Hoppas hoppas hoppas att allt löser sig och att det inte blir pappersstrul dagen det tjeckiska planet lyfter från Kairo. Jag har gett upp hoppet om att kunna sova fram tills dess att Weal kommer. Det går helt enkelt inte. All oro och all pepp tar upp all tid och jag får lov att ge upp 80% av mina sovtimmar. Men det gör mig ingenting, klagodagarna är räknade och nu ska jag bara vara tacksam över livet. Ett tag i alla fall.

Träffade Stina idag. Det var så sjukt skönt att få prata med henne om allt och lite till. Nu känner jag mig lite lugnare och har fått lite att tänka på. För Stina är mastern på att få mig att försöka vara lite mer öppen för saker jag tidigare kanske dömt ut lite för hårt och på att få mig att tänka i nya banor. Du är bäst. (Förresten, tack för smset. Om jag hade haft pengar på mobilen hade jag snabbt skrivit dito tillbaka).

Måste försöka varva ner nu. Så enough med svammlet och hej till sängen.

Btw så vet jag att jag inte har skrivit när mannen kommer. Vill inte jinxa det liksom. Men ni lär få höra om det gick bra eller inte. Inom en ganska snar framtid.

Hey you

Nu är det dags igen. Efter att ha tröttat ut en poor telefonförsäljare med skitpuckade frågor i Postengallerian är jag nu ett mobilt bredband rikare. Det är ganska ascoolt. Jag blir så barnsligt imponerad av teknikens under (kan ha att göra med att jag inte fattar nånting av skiten) och är överexalterad över det faktum att jag kan SURFA VAR JAG VILL OCH NÄR JAG VILL.

Så nu ska bloggen uppdateras lite mer. Eller ganska mycket mer.

Skitmycket har hänt sen sist men det som är lite bättre än allt annat är att Weal har fått uppehållstillstånd och utresetillståndischgrejen. Så nu kommer han. Biljetten är bokad och klar men jag vågar inte riktigt tro att han kommer. Ställer liksom in mig på att det blir nått strul med passet, uppehållstillståndet eller biljetten. Jag kommer nog inte ens tro på det när jag väl möter honom på Arlanda. Det är för sweet för att vara sant. Kan inte fatta att vi äntligen kommer att kunna vara tillsammans utan att ha en sjukt jobbigt avsked att må dåligt inför, att vi aldrig kommer att behöva vara ifrån varann igen. Det känns lika otroligt som att vinna en mille på lotto. Det känns tusen gånger bättre än att ha en miljon i bakfickan. Snart snart snart...

En liten stjärna till jävla migrationsverket som fixade fram uppehållstillståndet på två och en halv månad istället för de utlovade sex. Men det köar forfarande 100 pers varje dag i hopp om att få en sekund med en handläggare och många får gå hem besvikna. Det känns inte okej.

Jag måste sova nu. Heja oldiejag. Men vad gör man när klockan kommer att ringa 04.00? Man går och lägger sig.

Peace

RSS 2.0