Hey you
Nu är det dags igen. Efter att ha tröttat ut en poor telefonförsäljare med skitpuckade frågor i Postengallerian är jag nu ett mobilt bredband rikare. Det är ganska ascoolt. Jag blir så barnsligt imponerad av teknikens under (kan ha att göra med att jag inte fattar nånting av skiten) och är överexalterad över det faktum att jag kan SURFA VAR JAG VILL OCH NÄR JAG VILL.
Så nu ska bloggen uppdateras lite mer. Eller ganska mycket mer.
Skitmycket har hänt sen sist men det som är lite bättre än allt annat är att Weal har fått uppehållstillstånd och utresetillståndischgrejen. Så nu kommer han. Biljetten är bokad och klar men jag vågar inte riktigt tro att han kommer. Ställer liksom in mig på att det blir nått strul med passet, uppehållstillståndet eller biljetten. Jag kommer nog inte ens tro på det när jag väl möter honom på Arlanda. Det är för sweet för att vara sant. Kan inte fatta att vi äntligen kommer att kunna vara tillsammans utan att ha en sjukt jobbigt avsked att må dåligt inför, att vi aldrig kommer att behöva vara ifrån varann igen. Det känns lika otroligt som att vinna en mille på lotto. Det känns tusen gånger bättre än att ha en miljon i bakfickan. Snart snart snart...
En liten stjärna till jävla migrationsverket som fixade fram uppehållstillståndet på två och en halv månad istället för de utlovade sex. Men det köar forfarande 100 pers varje dag i hopp om att få en sekund med en handläggare och många får gå hem besvikna. Det känns inte okej.
Jag måste sova nu. Heja oldiejag. Men vad gör man när klockan kommer att ringa 04.00? Man går och lägger sig.
Peace
Så nu ska bloggen uppdateras lite mer. Eller ganska mycket mer.
Skitmycket har hänt sen sist men det som är lite bättre än allt annat är att Weal har fått uppehållstillstånd och utresetillståndischgrejen. Så nu kommer han. Biljetten är bokad och klar men jag vågar inte riktigt tro att han kommer. Ställer liksom in mig på att det blir nått strul med passet, uppehållstillståndet eller biljetten. Jag kommer nog inte ens tro på det när jag väl möter honom på Arlanda. Det är för sweet för att vara sant. Kan inte fatta att vi äntligen kommer att kunna vara tillsammans utan att ha en sjukt jobbigt avsked att må dåligt inför, att vi aldrig kommer att behöva vara ifrån varann igen. Det känns lika otroligt som att vinna en mille på lotto. Det känns tusen gånger bättre än att ha en miljon i bakfickan. Snart snart snart...
En liten stjärna till jävla migrationsverket som fixade fram uppehållstillståndet på två och en halv månad istället för de utlovade sex. Men det köar forfarande 100 pers varje dag i hopp om att få en sekund med en handläggare och många får gå hem besvikna. Det känns inte okej.
Jag måste sova nu. Heja oldiejag. Men vad gör man när klockan kommer att ringa 04.00? Man går och lägger sig.
Peace
Kommentarer
Trackback
