Jazzy
Att sitta i telefonkö är jätteirriterande. Speciellt om det spelas tattig musik. Apollo är okej, samma melodi som i reklamen. Vad som inte är okej är jazztonerna man tvingas lyssna på om man hamnar i Egyptens ambassads telefonkö. Jag mår illa. Och jag är trött och sur. Jag fattar inte hur jag ska hinna styra upp allting på fem veckor. Fixa visum, eventuellt boka ny resa (till kairo istället för till sharm), prata med jobbet och duden vi hyr huset av, be barnmorskan om p-piller så jag slipper må illa i nio månader, be facket att snälla snälla sluta ta mina pengar (jag kommer att behöva dom), packa ner mitt rum i lådor och dumpa skiten på mamma. Jag förstår verkligen inte hur det här ska gå till. Och när jag inte förstår saker blir jag arg. Och otrevlig.
Idag har jag hunnit bli arg på mamma och Weal. Bra jobbat. Mamma blev jag galen på av samma anledning som vanligt. När man försöker prata med henne i telefon är det nånting som händer. Allt tar sjukt lång tid. En mening kan hålla på i fem minuter, utan komma eller punkt. Allt tar en evighet för den människan att få ur sig. Fruktansvärt irriterande. Det slutar med att jag skriker rätt ut eller börjar gråta lite.
Weal är jag bara sur på för att jag inte vet om han riktigt fattar vad jag håller på med. Alltså, allt jag gör för att kunna vara med honom. Jag funderar ju för fan på att sälja min jazzmaster för att kirra cash. Om inte han älskar mig för alltid för det ska jag döda honom.
Ikväll blir det i alla fall rep med Katta och Staffan, ljuset i mörkret. Kinkies är för övrigt det enda som är svårt att dumpa här hemma. Eller alltså, jag kommer att sakna alla jättemycket (mest Kaisa), men det känns ändå okej. Men att inte kunna slå igenom internationellt med Die K på ett tag känns ganska av. Jag kan inte ens tänka på det här nu. Måste slå mig själv lite för att jag är så fruktansvärt sentimental. Snap out of it.
Förvirrat inlägg igen. Vad har hänt med mig?
Puss och kyss
Idag har jag hunnit bli arg på mamma och Weal. Bra jobbat. Mamma blev jag galen på av samma anledning som vanligt. När man försöker prata med henne i telefon är det nånting som händer. Allt tar sjukt lång tid. En mening kan hålla på i fem minuter, utan komma eller punkt. Allt tar en evighet för den människan att få ur sig. Fruktansvärt irriterande. Det slutar med att jag skriker rätt ut eller börjar gråta lite.
Weal är jag bara sur på för att jag inte vet om han riktigt fattar vad jag håller på med. Alltså, allt jag gör för att kunna vara med honom. Jag funderar ju för fan på att sälja min jazzmaster för att kirra cash. Om inte han älskar mig för alltid för det ska jag döda honom.
Ikväll blir det i alla fall rep med Katta och Staffan, ljuset i mörkret. Kinkies är för övrigt det enda som är svårt att dumpa här hemma. Eller alltså, jag kommer att sakna alla jättemycket (mest Kaisa), men det känns ändå okej. Men att inte kunna slå igenom internationellt med Die K på ett tag känns ganska av. Jag kan inte ens tänka på det här nu. Måste slå mig själv lite för att jag är så fruktansvärt sentimental. Snap out of it.
Förvirrat inlägg igen. Vad har hänt med mig?
Puss och kyss
Kommentarer
Trackback
