Dress me up
Godmorgon. Idag har jag hunnit peppa och vara megatönt med Weal, dricka kaffe, äta müsli utan någonting till (det är hårda tider på Vallby), kollat på "Våra bästa år" och försökt packa inför Sharm.
Jag är verkligen, verkligen skitdålig på att packa. Har ägnat de senaste två timmarna åt att dra fram alla kläder jag har (inklusive vinterkläder, som jag ändå inte kommer att kunna använda i Egypthettan), men än ligger ingenting i resväskan. Jag har tänkt på det här med klänningar. För tre år sen skulle jag hellre dö än att sätta på mig sån skit. Nu är jag mer bekväm i det än i byxor. Jag fattar inte varför. Grejen är att jag känner mig mer androgyn i lösa och chillade klänningar, men jag ser däremot jävligt brudig ut. Det är ett dilemma. Se ut som en brud, eller undvika att känna mig som en?
Och ja, jag ser det som negativt att både se ut och känna mig som ett kön. Jag är varken stolt eller har den uppfattningen av att det är "fint" att vara tjej. Jag önskar att det vore helt ointressant, för mig och för omgivningen. Då skulle jag slippa sitta här och svamla om klänningar och jeans. Då skulle det inte spela någon roll, då skulle jag bara vara Sara. Men så är det inte. Och det är det problem för mig att jag alltid måste tänka femton gånger innan jag sätter på mig kläder. Bekräftar det här min könstillhörighet? Kommer folk att tänka BRUD? Ska jag försöka att se lite mer butch ut? Får jag ha höga klackar, eller spottar jag på feministerna som brände bh:ar på 70-talet? Varför vill jag ens ha höga klackar? Varför kan inte alla ha höga klackar? Ska jag köpa ett par pumps till pappa när han fyller år?
Och så här håller det på. Jag ska utveckla nångång, när jag är på topp. Just nu är stressen och paniken över att lyckas ta mig till flyget i tid för stor. Skulle mycket väl kunna fastna i hallen, med ett par stilettpjucks i ena handen och ett par sneakers i andra.
Idag är jag ensam hemma. När detta inträffar brukar jag gå in i samtligas rum och kolla läget. Fast mest hänger jag i Linns garderob, den är awesome. Hittade den snyggaste grejen (jag vet inte ens vad man ska kalla den, skjorta eller klänning?) och utsåg den till det för tillfället snyggaste plagget på Brygghusgatan 2. Nu är det upp till mig, Kaisa, Emma och Kristin att breaka Linn. Heja heja.
Nu ska jag snart bege mig hem till Amanda. Vi ska försöka oss på att träffas på buss 12. Jag är jävligt tveksam inför detta. Hon kommer förmodligen att missa den bussen jag sitter på. Så slutar det med att vi åker runt i Västerås stad på varsin 12:a med gråten i halsen. Keep your fingers crossed.
(Ändrade planer. Amanda ringde. Vi skiter i den avancerade planen om hur vi ska sammanstråla på bussen. Det skapade för mycket ångest och oro hos oss båda, så nu ses vi på stan och tar en kaffe istället. Sen går vi tillsammans till Runebergsgatan. Pjuh.)
Peace och kyss.
Jag är verkligen, verkligen skitdålig på att packa. Har ägnat de senaste två timmarna åt att dra fram alla kläder jag har (inklusive vinterkläder, som jag ändå inte kommer att kunna använda i Egypthettan), men än ligger ingenting i resväskan. Jag har tänkt på det här med klänningar. För tre år sen skulle jag hellre dö än att sätta på mig sån skit. Nu är jag mer bekväm i det än i byxor. Jag fattar inte varför. Grejen är att jag känner mig mer androgyn i lösa och chillade klänningar, men jag ser däremot jävligt brudig ut. Det är ett dilemma. Se ut som en brud, eller undvika att känna mig som en?
Och ja, jag ser det som negativt att både se ut och känna mig som ett kön. Jag är varken stolt eller har den uppfattningen av att det är "fint" att vara tjej. Jag önskar att det vore helt ointressant, för mig och för omgivningen. Då skulle jag slippa sitta här och svamla om klänningar och jeans. Då skulle det inte spela någon roll, då skulle jag bara vara Sara. Men så är det inte. Och det är det problem för mig att jag alltid måste tänka femton gånger innan jag sätter på mig kläder. Bekräftar det här min könstillhörighet? Kommer folk att tänka BRUD? Ska jag försöka att se lite mer butch ut? Får jag ha höga klackar, eller spottar jag på feministerna som brände bh:ar på 70-talet? Varför vill jag ens ha höga klackar? Varför kan inte alla ha höga klackar? Ska jag köpa ett par pumps till pappa när han fyller år?
Och så här håller det på. Jag ska utveckla nångång, när jag är på topp. Just nu är stressen och paniken över att lyckas ta mig till flyget i tid för stor. Skulle mycket väl kunna fastna i hallen, med ett par stilettpjucks i ena handen och ett par sneakers i andra.
Idag är jag ensam hemma. När detta inträffar brukar jag gå in i samtligas rum och kolla läget. Fast mest hänger jag i Linns garderob, den är awesome. Hittade den snyggaste grejen (jag vet inte ens vad man ska kalla den, skjorta eller klänning?) och utsåg den till det för tillfället snyggaste plagget på Brygghusgatan 2. Nu är det upp till mig, Kaisa, Emma och Kristin att breaka Linn. Heja heja.
(Ändrade planer. Amanda ringde. Vi skiter i den avancerade planen om hur vi ska sammanstråla på bussen. Det skapade för mycket ångest och oro hos oss båda, så nu ses vi på stan och tar en kaffe istället. Sen går vi tillsammans till Runebergsgatan. Pjuh.)
Peace och kyss.
Kommentarer
Postat av: stina
fare well my love. :*
Trackback
