KING ETERNAL

Okej. Jag suger. Tanken med den här bloggen var att jag skulle kunna hålla folk lite uppdaterade när jag lämnar landet för Weal titt som tätt. Men fan, inte en enda gång under veckan som har gått har jag pallat leta upp ett internetcafe (och varje gång jag har sett ett har jag tvångsmässigt tittat bort och låtsas som ingenting). Anledningen är helt enkelt att det finns så sjukt mycket bättre saker att sysselsätta sig med i underbara Sharm. Typ röka vattenpipa, pussas, tjaffsa, äta massa onyttig mat och diverse godis, skämma ut sig på hard rock, dricka öl på pacha, skratta när Kaisa ök:ar bartendern på little buddha och så mycket mycket mer.

Vi har haft det hur bra som helst. Linn och Kristin tog för övrigt en sista minuten i lördags och joinade oss. Det var skitkul. Dagarna gick alldeles för fort och nu är vi hemma igen. Alla har varit fett deprimerande sen vi kom hem i torsdagskväll. Det är först idag vi har orkat ta tag i oss själva igen, duschat osv.

Min hjärna är helt mos och jag verkar ha tappat förmågan att sätta ihop ord och bilda en mening. Men det är bara jävligt svårt att sammanfatta allt som har hänt på ett rättvist sätt. Det har varit så mycket bra, så mycket drama, så mycket kaos. Men mest av allt har det bara varit alldeles rätt.

Så, jag har insett att jag måste dumpa Sverige för Egypten nu. Den första december lämnar jag Vässan och allt jag vet för Sharm och dåliga arbetsförhållanden på obestämd tid.

Om jag lyckas tjata till mig tjänstledigt av el bosso.

Annars drar jag ändå.