KING ETERNAL

Uh. Sista natten nu. Sen är det helg igen.

Jag är så frustrerad. Och det som är mest frustrerande är att jag inte vet varför jag är så fruktansvärt frustrerad. Jag kanske inte ens är frustrerad, jag har ingen aning. Det kanske är det som är frustrerande? Vad vet jag.

Här är i alla fall mina symptom;

Ständig oro i kroppen

Tvångsmässigt nagelbitande

Min panna har förgyllts med tre orubbliga bekymmersveck

Sjukligt växlande humör

Sentimentala och nostalgiska anfall

Jag känner mig ganska fuckad för tillfället. Kan bero på att jag nojjar över flytten, för att jag saknar Weal så mycket att det gör fysiskt ont eller kanske för att jag är så jävla trött på mitt jobb. Det går i vågor det där. Ibland känns det ganska okej att stå och producera på löpande band för kapitalets vinning åtta timmar om dagen fem dagar i veckan (brainwashed). Men för det mesta så känns det otroligt av och jävligt fel.

Men jag lutar nog åt att det är Weal som är orsaken till att jag känner mig allmänt instabil och utbränd. Fan... Det är jobbigt. Det är skitjobbigt. Jag vet att det bara är fem veckor kvar (och i vårt förhållande är det typ fem dagar), men varje morgon jag vaknar det gör det faktiskt fysiskt ont. Han är det första jag tänker på och efter två sekunder slår det mig att han är hundratals mil bort, omöjlig att få träffa eller se. Det har varit så här i ett halvår nu och det blir inte bättre, det känns lika hårt varje gång. Det är utmattande att vara på en plats men ständigt vilja vara någon annanstans. Det är utmattande att sakna någon så jävla intensivt 24/7.

Idag har i alla fall bjudit på en del kul skit. Min absoluta höjdpunkt på dagen var när jag fick bevis på att Staffan börjar tappa greppet, sakta med säkert träda in i vuxenvärlden. Ni vet, världen där man inte riktigt hänger med i utvecklingen längre, inte har koll på nya band, uttalar saker fel och så vidare.

Jag, mamma, Kennet, Amanda, Kaisa och Staffan satt i alla fall vid Staffans matbord på Narvavägen 26 och tjockade pizza. Jag behövde lite råd om hur jag ska göra med mina Harry Potter-böcker när jag drar till Sharm. Dom är jävligt tunga och det känns dumt att släpa med sig, men samtidigt så är ju Harry som bekant mitt syre. Amanda blev väldigt upprörd när jag föreslog att jag skulle ta med mig dvd-boxen istället, vilket är förståeligt eftersom filmerna suger kuk. But still, det är alltid nått. Medan vi sitter och diskuterar detta hör jag Staffan mumla lite tyst på min högra sida, och efter ett tag tar han mod till sig och säger:

- Men annars skulle du ju kunna ta med ett sånt där... Du vet, eh... Hö-Hörband?

Ljudbok Staffan, ljudbok.

Men äsch, tillbaka till mitt tragiska sinnestillstånd nu. Jag har hittat det perfekta botemedlet. Vilket innefattar ett besök till frisören, en helg hos mamma och massa sömn. Så imorrn drar jag till Norrköping och tar det jävligt lugnt.

Känns lite av att missa maskeradfesten på lördag, men vafan, jag skulle vara bitterfittan som sitter och neggar i ett hörn med bag in boxen i högsta hugg. Better of without me liksom.

Nu ska jag ringa Weal och klaga lite. Jag är nog den bästa flickvännen ever.