Countdown
Woho. Det här blir det sista inlägget som skrivs på svensk mark. Om 17.5h lämnar ett flashigt plan El Sweden och drar till dear Egypt. Ska göra mitt bästa för att uppdatera lite när jag är där. Kommer förmodligen att behöva en paus från köttmarknaden på Byblos anyway.
Jag har fortfarande inte packat klart. Jag borde ta tag i det. Oh yes, i should. Men så fort jag ger mig på det kommer jag på andra saker som måste göras. Typ att sätta mig framför televisionen och låta Oprah upplysa mig. Lära mig att uppskatta varje dag med mina nära och kära, älska mig själv för den jag är, acceptera min kropp och ge mig diettips.
Tack.
Idag hoppas jag på att få träffa D-man innan han tar en buss till Hallsta. Vi har till och med bestämt "på riktigt" att vi ska ses. Ingen får dra sig ur. Fast så låter det varje dag. Vi har bestämt typ fem träffar under två veckors tid, men än har vi inte lyckats. Vi börjar få slut på ursäkter nu. Igår hade jag ingen fantasi kvar och körde på att det varför kallt. För kallt för att ses? Jag fattar inte hur han kunde okeja den.
Det känns i alla fall otroligt skönt att få åka snart. Det enda som är jobbigt är att Stina inte har lyckats övertala Dante eller Elsa att komma ut än. Jag hoppas att bebisen är på min sida och väntar tills jag kommer hem (Förlåt Stina, men jag vill befinna mig i samma land när det händer). Jag är fan extremt nervös över att hon ska klämma ut en människa. Jag blir liksom helt yr bara av att tänka på det och är rädd för att hon ska ha massa ont, fast Stina verkar sjukt lugn och har en chillad inställning till hela förlossningsgrejen så det känns i alla fall bra.
Äh, jag är oinspirerad och jävligt slö i mina tankgångar idag. Min hjärna kommer liksom inte att kunna koppla av om jag inte packar den där jävla väskan snart. Så, ta hand om er och ring Kaisas mobil om det är nått skitviktigt som måste sägas.
Puss Sverige
Jag har fortfarande inte packat klart. Jag borde ta tag i det. Oh yes, i should. Men så fort jag ger mig på det kommer jag på andra saker som måste göras. Typ att sätta mig framför televisionen och låta Oprah upplysa mig. Lära mig att uppskatta varje dag med mina nära och kära, älska mig själv för den jag är, acceptera min kropp och ge mig diettips.
Tack.
Idag hoppas jag på att få träffa D-man innan han tar en buss till Hallsta. Vi har till och med bestämt "på riktigt" att vi ska ses. Ingen får dra sig ur. Fast så låter det varje dag. Vi har bestämt typ fem träffar under två veckors tid, men än har vi inte lyckats. Vi börjar få slut på ursäkter nu. Igår hade jag ingen fantasi kvar och körde på att det varför kallt. För kallt för att ses? Jag fattar inte hur han kunde okeja den.
Det känns i alla fall otroligt skönt att få åka snart. Det enda som är jobbigt är att Stina inte har lyckats övertala Dante eller Elsa att komma ut än. Jag hoppas att bebisen är på min sida och väntar tills jag kommer hem (Förlåt Stina, men jag vill befinna mig i samma land när det händer). Jag är fan extremt nervös över att hon ska klämma ut en människa. Jag blir liksom helt yr bara av att tänka på det och är rädd för att hon ska ha massa ont, fast Stina verkar sjukt lugn och har en chillad inställning till hela förlossningsgrejen så det känns i alla fall bra.
Äh, jag är oinspirerad och jävligt slö i mina tankgångar idag. Min hjärna kommer liksom inte att kunna koppla av om jag inte packar den där jävla väskan snart. Så, ta hand om er och ring Kaisas mobil om det är nått skitviktigt som måste sägas.
Puss Sverige
Kommentarer
Postat av: kaisa
och varför, om man får fråga, kan man inte ringa dig om det är något viktigt? och vem ska jag ringa, mig själv?
Postat av: Sanna
Hallå!!!? La familla blev lovade kontinuerliga uppdateringar under vistelsen i barbarlandet - har ni gått och blivit kidnappade? Skriv något i bloggen för guds skull så att vi vet att ni lever!
Trackback
