Virgin
Min anledning till att ha en blogg är som följer; för en tid sen hade jag ett asbra skrivbord i mitt rum, i huset på Vallby. I det skrivbordet hade jag alla mina skitviktiga papper, bankpapper i en mapp, giftermålspapper i en annan, osv. Livet var lätt när jag hade skrivbordet. Men en dag kommer min bror, aka backstabber Staffan, och hävdar att det där är minsann hans skrivbord som han har varit snäll och lånat ut till mig. Efter några hårda ord och arga blickar ger jag med mig och tömmer "hans" skrivbord på alla papper. Här någonstans kaosar allt. Jag släpper papperna på golvet, tillsammans med all annan skit som fanns däri. I en enda hög på den plats där skrivbordet brukade stå. Det här hände för en månad sen. Papperna ligger kvar under kläder, handdukar och en jävla massa böcker. Jag undviker att titta mot högen när jag går in i mitt rum, för högen symboliserar liksom mitt liv just nu. Jävligt messy och jävligt kaosigt. But still, under skiten finns någon slags plan för att kirra det feta livet. Men tills dess att jag hittar vägen och strukturen får bloggen bli ventilen.
Det finns några utvalda som kommer att figurera titt som tätt i denna blogg. En presentation är på sin plats.
Mina söta och smått neurotiska sambos. Linn, Kristin, Emma och Kaisa. Alltså fem brudar i ett hus. Mycket disk, men inget tjaffs. Förmodligen det mest stabila förhållandet jag medverkar i just nu.
Amanda. Hon som är som jag. Hon som jag faktiskt skulle kunna göra allt för. Hon som ska lämna mig för Australien om en månad och åtta dagar.
Stina. Snyggot som alltid har hängt med, och förmodligen alltid kommer att göra det. Stina som ska göra nånting skithäftigt och jätteläskigt om typ en vecka. Föda barn och bli morsa. Iiih. Puss puss puss.
Bandet Die Kinkies och dess medlemmar. White Trash Lesbian Front. Spelning på Lingon och Blåbär den 15:e november. Vi kommer förmodligen inte att repa. Men det blir bättre så.
Och den som jag kommer att tjata sönder mest, Weal. Min pojkvän, habibi, kossomak, bästis och soon to be husband. Människan som av någon jävla anledning fått mig att åka till Egypten en gång varannan månad det senaste halvåret, som har fått mig att gå sönder av saknad och som har fuckat upp hela mitt liv. Men det är värt det. Varenda sekund.
Jag kommer även att peppa er på en feministisk revolution, skriva bittra inlägg om min arbetsplats och min robot, hypa olika band och skriva ner mina kärleksförklaringar till Harry Potter. Bäst att förvarna, tänker jag.
Well, det får duga för ett tag. Just nu borde jag egentligen packa resväskan. För om exakt 51,5 timmar så är Kaisa, Linnea och jag på väg till arlanda för att ta flyget till Egypten. 2,5 månader sen jag sist var i Sharm, så peppen på att träffa Weal är grymt stor. Det kommer att bli gråtfest2000 och det kommer att bli alldeles, alldeles underbart.
Sovgott, peace och puss.
(Sjukt med tack till Stina som kirrade upp headern och allt annat på bloggen. Vad skulle ett retard som jag göra utan dig?)
hahah!!<3
men bara så du vet så är min och harrys relation lite djupare än eran..hoppas att du inte blir ledsen..
jag är verkligen ledsen sara..men det är sant det som amanda säger.
förlåt om jag gav dig falska förhoppningar.
<3
egypten är läskigt långt bort när jag kommer behöva ringa dig med tuttar som läcker mjölk och ett barn som bara skriker. jag hoppas skitungen kommer lagom tills du kommer hem bejb.
puss
jag tänkte bara säga att linns rutiga är sjuukt snygg... men sen måste jag säga att mina skor slår (iaf för mig) allt som man kan ha på sig i detta hus.
Emma: Ja, alltså dina skor är det inte mycket som slår. Fast Kaisas nya gula är också ganska feta.
Amanda (harry potter): Du kommer aldrig att kunna förstå min och harrys relation till varandra. Vi har någonting unikt, någonting som andra inte ens kan komma i näheten av. Vi ger varann vad den andre behöver. Soulmates, du vet.
